lindawighall.blogg.se

Kanske lite åt det hållet men med en smula ironi.

Jag åkte dit med noll känsla i kroppen eller rättare sagt med en känsla av olust faktiskt. 

Jag som brukar tagga till och känna tävlingsnerver och förhoppning .

Det regnade, jag hade obefintlig uppladdning med sjukdom och ofrivillig vila . 

Jag var osäker på om jag ens va helt frisk då jag snorade och hade lite hosta kvar.

Men har man signat upp så fullföljer man , så är det bara.

Var på plats en timme innan och hämtade ut startnummer (174) och fixade med kläder och dyligt. 

Pratade lite med några tjejer  och  började piggna till lite. På väg mot start började det dugga lite igen . Jag var klädd i korta tights och kortärmad tröja men valde behålla löparjackan på eftersom det kändes kallt . Bra beslut och den hängde med lite på och lite av hela tiden efter skiftningarna i vädret.

Startskott och sedan påväg …. runt Byttorps sjön 1892m per varv.

Hade ju vid anmälan drömt om distanspers och förhoppning om bort mot 6 mil .

Men släppte det direkt då jag märkte efter några varv att jag inte fick upp farten.  Det va bara omöjligt att få stuns i stegen och den goa känslan. 

Efter 14  varv var jag tvungen att kissa . Det händer ju aldrig men gick inte ignorera . Sedan ballade magen ur och det fick bli TVÅ vändor till på toa mer eller mindre i panik . 

Började febrilt räkna i huvudet men det va kaos .  La om all strategi och bestämde att försök bara uthärda tiden ut oavsett om jag måste gå eller inte . 

Maran passerades på 4,20 någonting .  Väldigt mediokert och jag började gå vid varvning när jag åt nått . Bara 100-150 m kanske men ändå , så olikt mig och jag kunde bara skylla på att mindsetet inte va på .

Varv efter varv efter varv .

Så någonstans vid 5,5 timmar tog andra paret hörlurar slut och med det min ljudbokslyssning ( skulle haft musik istället ). En tjej hamnade bredvid och började prata lite . Jag sa att jag skulle gå det sista men när vi kom till varvning stannade hon till och jag bara fortsatte . Det var inte långt kvar nu och lika bra knata på , fick upp humöret nu när det började närma sig avslut . Fick flera hejarop, någon som berömde att jag varvat henne flera gånger . Jag började titta på klockan …. den slog om till 55 km vid varvning , det var 6 min kvar lite drygt.

Nu ville jag absolut inte stanna som jag tänkt , nu ville jag pressa mig och försöka få 56 km . Tog i för allt jag hade kvar .  Hejaklacken som stod ut med banan i ösregnet och som jag tackat för trevligt suport ( hade adopterat dom i brist på egen klack) varvet innan va snart i sikte och jag sprang förbi dom en gång till innan tutan tjöt att 6 timmar var gjorda .

Min klocka stannade på 56,2 km.

Jag klarade det !!!!!

Och det blev personligt längdrekord med 150 m visade det sig sedan .

Kändes konstigt när jag stod där iskall , blöt med kramp i rumpan som gjorde så ont . Benen stela som stolpar och minuter som sniglade inna dom kom och mätte mitt slutvarv.

52,35 km !!!!!

På väg tillbaka till mål kom dom och delade ut Wooper till alla som deltagit . Tror det va den godaste burgaren i mitt liv typ.

Fick min medalj , tackade för mig och begav mig upp till bilen . Fösökt få av lite blöta kläder och på med nått varmt över geggiga löparkläder. Ville bara hem nu.

Väl hemma blev det en välförtjänt varm dusch . Richard kom och tillsammans åkte vi hem till mamma och Thomas som bjöd oss och alla barnbarn på middag . Jag va så trött men det var ändå mysigt .

Som alltid började hjärnan redan dagen efter spinna in på vad som skulle kunna bli nästa utmaning .

Det är väl ändå trevligt att jag glömmer så fort hur jobbigt det var :

Lite synd att jag inte kom till min rätt i loppet men sjukt nöjd ändå under förutsättningarna.

Mot nya drömmar !!!!

18de plats av 72 damer inte illa pinkat ändå