lindawighall.blogg.se

Det gick så fort att jag inte hunnit andas. Har följt en kennel ( plymspireas) en tid eftersom hon har en jättefin finsk lapphund . Varit sugen på hund igen ett tag och i dag fick jag se an annons om omplacering av en kanon fin tik. Efter stöd av mamma ringde jag för att höra lite. Det visade sig att det va två hundar som skulle omplaceras efter en skilsmässa. Carina ( kennelägaren) har haft hundarna ute på foder men äger dom inte längre. Vi pratade jätte länge och jag frågade till slut var hundarna fanns, stod bara Göteborg. Jo dom fanns vid östra sjukhuset, det heter Sävedalen !!!!!!

- Där blir ju jag, sa jag. ( tolkade det som ett tecken att tiken skulle besökas ) . 

Ägaren till hundarna (Emelie ) ringde upp dagen efter , hon bodde i ljungkullen ( vad är oddsen på det?)

Hon frågade om jag kunde tänka mig båda hundarna, hanen skulle annars till en kille långt bort. Hon va ledsen för att tiken och hanen skulle skiljas åt. Jag sa att det bara va tiken jag ville ha. 

På kvällen gick jag och mötte henne vid torget och hon och hundarna följde med hem till huset. Barnen blev väldigt förtjusta i Bronzo  och jag lovade att fundera på att ta båda. Kände också att det va synd att dom kom till olika ställen. 

På måndagen hördes vi igen och mamma och jag fick lov att ta dom på en promenad. Tiken är lite tjock och behöver bantas. Hon va inte jättesnabb. 

Det va liksom kört där, dom va mina. Lite pepp från mamma och med Martins godkännande ringde jag upp på måndag kväll och sa att jag tar dom. 

HJÄLP !!!!

Skit ont i magen nu, vad har jag gjort. Ingen av övriga familjen vill ha hund, vet att det är bara mitt ansvar. Klarar jag det här, vad skall föräldrarna till dagbarnen säga ? 

Vad skall hundarna vara på dagarn , går det överhuvudtaget??????

Shit, ibland är jag för impulsiv....

Men i allafall jätte lycklig, glad och förväntansfull. Skriver på papperna den 25, då är dom officiellt mina.