Stockholm Marathon 2016
Dagen D va här . Det var med pirr och lätt nervositets humör jag fick ihop min packning tillslut . Startbeviset som var "borta " hittades på morgonen i sitt kuvert.
Martin körde in oss till tåget och vi fick nästan en vagn för oss själva . Ingen kunde sova . Lite frukost fick jag ner och vatten / cola .
Vi träffade vår löparvän Anders på tåget. Han skulle springa som ölflaska , någon sponsor grej han vunnit .
När vi kom av tåget var det bara följa strömmen till tunnelbanan . Tog bara några minuter till stadion .
Vi satte oss ner och började förbereda vad vi skulle behöva under loppet .
Jag passade på att köpa ett flipbelt och där fick vi plats med en heldel . Vi tog med special vingummi som jag beställt .
Insmorda , preppade med mag o värktabletter, kände vi oss redo . Lämnade in väskorna och gick mot start .
Jag hade ändrat startgrupp och vi var nu först i startgrupp 2 . Starttiden 12.10.
Vi hittade vår tänkta farthållare 4.15 .
Pang , så gick starten . Underbart väder , mycket publik och en skön känsla att komma iväg .
3 km bara svischade förbi . Fick tanken som man inte får tänka , " bara 39 km kvar" .
Det blev mentalt tungt en lång bit , sa inget till Jennie som tur va .
Efter några kilometer fick vi stanna och plocka bort tejp som Jennie lindat tån med . Den skavde och måste bort . Tappade vår farthållare men hittade tillbaka några kilometer senare.
Första varvet klart. Vi stannade och tog några värktabletter och banan vid 17 km .
Sedan ut på Gärdet . Här var det fin miljö. Vi sprang ikapp vår ölflaska Anders och var tvungna att ta kort givetvis . 
Jag tyckte det var en trivsam löptur på Gärdet och nu började kilometrarna ticka på .
Halvmaran kändes som en milstolpe och nu blev det mentalt lättare.
Magen höll sig fin och kroppen kändes bra. Vi åt och drack det som bjöds.
Farthållaren var långt borta men vi brydde oss inte nämnvärt. Vingummin, banan , massor av vatten och fesljumen pepsi ordnade orken . Jennie va så smart att hon hade en liten falska med från start . Den fyllde vi vid vattenstationerna och kunde dricka i lugn och ro . Några muggar hällde jag över huvudet och duschade vid varje tillfälle som gavs . Det var varmt hela tiden .
Vi hade bestämt att gå upp på Västerbron . På första varvet sprang vi eftersom vi inte tyckte det var så farligt . Andra varvet hade vi gjort 33 km och var inte lika tuffa. Jag KUNDE inte gå men goggade upp, Jennie gick nästan lika fort . Väl uppe kom ambulansen i ilfart med den person vi såg kolapsad innan bron . Det är onekligen lite obehagligt .
Vi stretade på , nedräkningen började .
Sista kilometrarna va tuffa . Höfter och vader började kännas . Men det var en väldigt skön känsla att springa in på stadion . Hand i hand över mållinjen .
4,18,51
Medaljen satt så fint runt halsen . Det plingade i telefonen när mamma direkt skickade grattis .
Lite gråtmild men otroligt glad .
Vi lunkade vidare och fick en vattenflaska . Nedanför trappan till planen träffade vi Anders Salkai och jag var tvungen att ta kort .
Sedan fick vi vår fina finisher tröja i rosa och en påse med gott .
Satte oss för att ta av skorna . Ajaj , båda långtårna va stora blåsor och det gjorde rejält ont .
Va sjukt hungrig vilket är helt udda då jag vanligtvis bara brukar må illa.
Vi bytte om och tog tunnelbanan ner till Sergels torg och käkade macdonalds .
Nu slog paltkomat till och vi blev både illamående och dödströtta .
Hasade oss ner till central stationen . Hittade en sittplats och bara rasade ihop typ. Som tur var fanns det gott om platser på tåget och vi kunde ligga ner hela vägen hem .
Nu var det gjort . Planen höll , vi höll och det lämnar en positiv känsla efter sig .
Nu skall jag vila några dagar och se till att fötter o lår får vila lite .
