Skatåsmörkaste 2017
Är ju inget annat än förkyld med halsont.
Men valde att skita i det och åkte iväg kl 18:00 för att möta upp Jennie vid Delsjön .
Det var redan mörkt när vi kom dit ( givetvis).
Hade hittat en pannlampa från gekås jag köpt för länge sedan . Det är ju obligatoriskt och väldigt avgörande fick jag erfara senare.
Starten var vid strandkanten tror jag , det var sand i allafall. Sedan rätt upp för en backe.
Kl 18.50 startade vi.
Jobbigt att starta med en backe som alla tokrusade uppför. Hamnade långtbak direkt. Vågade vägra kolhydratsladdning och benen är numera lite piggare ändå.
Den första backen avlöstes av en hemsk backe till . Sedan in i skogen. Det hade ju regnat rejält och skogen såg ut där efter. Tog inte så många kilometer innan vi kände att vi låg sist. Jag ramlade i en stor lerpöl och var dyngplöt på halva kroppen
.
Vid 5 kilometer var det drickastation. Frågade om vi va sist men det trodde han inte. Vi fortsatte att smyga oss fram i gyttja, vatten, stock och sten. Min pannlampa , visade det sig nu, lyste med världens svagast sken. Såg inget om inte jennie
låg precis framför.
Vi kom till några trappor som gick brant nedför. Min plös på skon hade åkt till sidan och det vlev ett skav på foten . Försökte rätta till medans Jennie knöt skon men förgäves, allt var geggigt.
Nu hörde vi ljud bakom och två tjejer kom ikapp.
Dom hade hittat varann i spåret och den ena hade fått låna pannlampa på vätskestationen då hennes var lika dålig som min och eftersom hon då var ensam såg hon inget.
Nu var vi fyra gyttjebrottare som masade oss vidare. Det var också nu allt gick fel.
Vi följde reflexer som hängde i träden . Plötsligt tappade vi bort dom , vi letade , upp och ner för ett berg, tillslut hittade vi och fortsatte följa. Vad vi inte visste då var att vi nog följde fel reflex nu. Vi hade alla en magkänsla att det va fel
men det va inte läge att tänka på att vända om. Terrängen blev nästan helt galen .
Ingenstan fanns andra medlöpare eller personal som visade vägen .
Vi blev lite skraja och det fanns inget igenkännande någonstans.
Efter en dryg mil kom vi i allafall ner för trapporna till västralångvattnet och hamnade på grusåttan .
Nu visste vi ju vart vi var i alla fall. Dom andra två tjejerna visste inte . Vi tänkte att vi säkert skulle fortsätta in i skogen men det fanns inga reflex att följa . Jennie ringde sin svärfar som var vid målet och hjälpte till. Linjen var dålig
och vi fick inte mycket info där. Men nu visste dom iallafall att vi var "vilse".
Vi vågade inte springa in i skogen utan fortsatte runt på Åttan . Vi var nu över 12 km som skulle varit hela sträckan .
Var extremt trött och frusen men vi kunde springa på det bra underlaget och fick upp lite värme. Värre var det med dom två andra som gick mest. Vi kände att vi inte ville släppa dom för långt efter.
Så helt plötsligt ser vi reflexs igen in i skogen . Nu bara sprang vi rätt igenom vad fasen underlaget bjöd på. Ville bara imål.
Och där var det så .... efterlängtat. Va så trött att personalen i målet fick sig en känga av mitt nu dåliga humör.
Det visade sig att en kille som skulle plocka ner reflexen efter loppet , hunnit ikapp oss och när vi kom på villovägar hada han hamnat före i spåret och plockat ner reflexen och då blev det ju omöjligt för oss att se dom .
Dom hade efter en lång stund fått stoppat honom , var på vi kunde hitta till mål till slut.
Jag va bara frusen och trött och kunde just då inte se något annat än bara negativt. Det bjöds på massa gott i mål men eftersom jag va inne på fasta ville jag inte ha nått. Mådde illa och frös.
Jennie tog en burgare, vi sa adjö till tjejerna vi sprungit med och åkte hem.
Väl hemma va jag spyfärdig, hade gallasmak i munnen och ville bara lägga mig.
Nu får det vara bra med sådana här lopp. Det är inte kul, njutsamt eller min grej.
Skall läsa på bättre innan jag anmäler mig till lopp.
Ingen medalj fick man heller , en för liten tshirt i obehagligt material som hamnar i en låda . Den kunde dom besparat sig .

Leriga och väldigt blöta .

Starten ! Lite coolt med alla reflex och pannlampor.

Blött och lerigt, en strumpa som en gång varit vit.